Lojalitetsplikten i svensk avtalsrätt – En rättsvetenskaplig studie

Den avtalsrättsliga lojalitetsplikten fungerar som skydd för parterna i den svenska avtalsrätten, och har sina rötter i den romerska rättens uttryck bona fides, vilket kan sammanfattas stå för rättvisa och hederlighet. Plikten kan ge uttryck för skyldigheter parterna emellan, som utöver det avtalade innehållet kan komma att aktualiseras i form av en allmän rättsprincip. Syftet med uppsatsen är att undersöka omfattningen och uttrycken denna plikt tar i svensk rätt, och att överblicka dess framtid i en internationaliserad rätt. Lojalitetsplikten visar sig varierad i avtalsrättens olika rättsförhållanden då den till exempel går att finna utbrett tillämpad i rättspraxis gällande arbetsrätt, men tillämpas restriktivt som självständig princip i övriga avtalssituationer. Samtidigt har lojalitetsplikten som bestämmelse, främst under det senaste århundradet, varit, och är under utveckling och eventuell omvandling. Allt fler influenser utifrån formar nu den svenska rätten, och en harmoniseringssträvan inom internationell civilrätt präglar till stor del lagstiftningens utformning. Bland annat tas influenser från principsamlingar som UNIDROIT principles of international Commercial Contracts (UNIDROIT) och Draft Common Frame of Reference (DCFR), vilka har framkommit i och med en ökad samverkan mellan internationella aktörer. Lojalitetspliktens framtid kommer att bero på graden av internationalisering som kommer ske i svensk rätt, och den kommer att utvecklas i enlighet med vilken funktion den ska eftersträva att fylla i den svenska rätten

http://lup.lub.lu.se/luur/download?func=downloadFile&recordOId=8980431&fileOId=8981765

Stäng meny